- Project Runeberg -  Vandring genom Dalarne, jemte författarens resa söderut /
41

(1829) [MARC] Author: Otto Sebastian von Unge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vandring genom Dalarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

riken. Nära midnatten träffade vi en grön flack
på sidan af gångstigen, der fordom en stuga stått
till vandringsmäns härbergerande. Den eldsvåda,
livaraf hon förtärdes, var säkert den skadligaste,
som kunnat inträffa på denna skog. På
vintervägen finnas två sådana karavanserais, en vid
början, och en vid slutet deraf, Elf dals- ocli
Serna-stugorna kallade. Det enda tak, vi hade att
tillgå mot regnet, var kronan af en tall, och allt,
hvad vi vunno på vår vattläggning, var att
slippa fäktandet med skogsmyggen. Endast der
men-niskan bor, hålles naturen ren från sina
besvärliga gäster. Skogen var tyst som döden.
Jag-hörde ej andra ljud, än af mina egna
frossbrytningar, mot hvilka ingen annan medicin fanns,
än att åter sätta sig i rörelse; ty, genom ett
särdeles missöde, voro vi icke i stånd att bereda oss
den påräknade lyan, eller brasan. Elfven, som
vi lemnade vid Röhällarne, der ofvanför den har
några seller, eller lugnvatten, för att tala
Svenska, återkommer, efter en krok, vid Bredvad, som
är det rätta öfverfartsstället, men der sällan en
båt finnes, emedan der icke finnes en
mennisko-boning. Jag hörde sedan, att man der med flit
undanhåller al|a båtar, för att ej genom dem
lätta öfverfarten för allt löst folk, som tager denna
vägen. Vi måste således plikta för andras skull
och sätta oss en garde, för att vada öfver
elfven, som dervid obannhertigt handterade oss.
Gubben, som höll sig fast i lastkorgarne på
hästen, dem han kallade mesen, syntes endast med
bröstbilden öfver vattnet, och jag, som, ofvanpå
hästryggen, förde befälet, måste ha sett ut såsom
t. ex. en Triton. Hade icke dikten om.Styx
redan varit uppfunnen, så hade jag uppfunnit den
här, hvarvid jag gjort gubben till Charonj ty mi-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:13:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nosdalarne/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free