- Project Runeberg -  Vandring genom Dalarne, jemte författarens resa söderut /
49

(1829) [MARC] Author: Otto Sebastian von Unge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vandring genom Dalarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hållning ar det, livar uti landets fäder söka
laudatur, ieke af dem, som för vägens skull maste
försumma åkern, utan af dem, som åka med
förebud igenom och ur verlden. Och likvisst hör en
magnat kunna komma fram på en ärlig mans väg’.
Nog vet man, hvart den breda vägen leder,
oak-tadt både kusk och betjent, och huru vanmägtiga
äro icke dessutom autoliteterna, när de göra sig
till vägfogdar! Här i Da lar ne förmå de icke en
gång hindra den så kallade väsjordens (eller, som
den borde heta, jäsjordens) förödelser å
lands-vägarne. I alla fall är det andra storverk, som.
behöfvas i vårt land. De stora orden dölja illa
de små gerningarne. De lysande ytorna läggas
ändock till slut i* jemnlikhetens mullstack, der
pionen måste ruttna bredvid linned; och alla
dessa luxens fanförare, huru få de existera i en
verldsdel, som de tilldelat namn af
upplysningens? De tillhöra ej vårt sekel annat än genom
en upplysningen jäckande slump. De likna de
urgamla balsamerade liken, h vilka blifva till
falaska, när mail öppnar det ornerade och
förgyllda kistlocket.

WAmhuSj första Capells-lagét till Mora,
upphann jag efter en tröttsam rnarche öfver
sandbankar, af hvilka vägen stundom Uppslukas.
Sedan jag gjort min långdans genom den smala,
långsträckta byn, med dess h vitmenade kyrka,
blänkte, efter en stund, Bäcka gård så trefligt
emot mig, såsom ett lyckligt omen för mitt
vistande der. Min känsla dervid vär snarlik den,
som uppstår, när oförmodadt, efter en långvarig
enslighet, en god vän talar oss till. Också
behöll Bäcka mig i flera glädjefulla, hastigt
försvunna, dagar. Jag älskar minnet deraf; — tvån-

Vvidringar. tj.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:13:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nosdalarne/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free