- Project Runeberg -  Vandring genom Dalarne, jemte författarens resa söderut /
65

(1829) [MARC] Author: Otto Sebastian von Unge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vandring genom Dalarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dikslolen — en skön predikstol i ett ännu
skönare tempel. Tcibor är hemnamnet på en annan
fläck, derifrån man liar en vue, som jag icke
genom någon beskrifning vill skämma liort för min
imagination. Den, som gaf namnet, måste ha
tänkt sig i det heliga landet. Förgrunden hålles
liflig genom den förbistrykande landsvägen och
färjan, under det tystnaden råder öfver det mer
aflägsna, i ett djupt perspectiv försvinnande,
landskapet. Strax nedanför sin ståndpunkt har
åskådaren en liten kärn, enkom danad, som det
synes, till fotvatten. Några spridda granar på
elf-vens motsatta strand, som uppstiga öfver den
lägre garneringen af buskar, se ut på afstånd som
sydländska poplar. Af byggnader ser man,
utom Båtstads gård, taket af- Amsbergs capell
uppstigande ur skogen, likt ett gammalt jagtslott.
Bakom en udde af de i en haifcirkel hopsvängda
bergen i fonden framkommer elfven, nalkas
åskådaren, vidgar sig för hans öga och flyter förbi
majestätisk, såsom vore han den enda på jorden,
försvinnande åter bakom några nakna sandåsar, på
samma sätt som, mången gång, det ädla i
mensk-ligheteu bortskymmes af obetydliga föremål.

Vid Båtstad tog jag farväl af skogsbygden och
ingick på den af blomstrande ängar rikt
emaille-rade Tuna slätten; en skön plateau, som det blott
felas att vara delad i sammanhängande, hela,
pos-sessioner. Enskiftes verket har icke ännu hunnit

lut. För de många rutiga gärdenas skull, med
<le många olika sädesslagen, ser slätten ut som
ett stort schackbräde, der menniskorna följaktligen
äro schackpiecerna, och en hög ram af berg, som
omgifver densamma, och inom hvilken allting
ve-xer, grönskar och mognar, bidrager att gifva
det-Vundringar. 5.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:13:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nosdalarne/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free