Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vandring genom Dalarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter diverse besök i grannskapet, der vid jag
i samtals väg hjelpte mig fram med lo cl communes,
eller livad jag på Svenska ville kalla dagligt
allehanda, sällskapslifvets arcanum i de flesta hus, tog
jag åter min retraite ut i den vilda naturen, för
att hemta andan. Societetslifvet går beständigt i
snörlif, och här i landsbygden, som tyckes
uppbjuda menniskorna till en fri, enkel och
stärkande rörelse, är det så mycket ömkligare att se dem
dansa menuet efter Stockholmsboerna och
således icke en gång ha den förtjensten att vara
originella, utan blott apans apor. I Falilun hade jag
gerna haft folkets gästfrihet att fordra, ty den gaf
mig, mer än jag önskade, denna påminnelse: af
jord är du kommen. Dock, jag måste stadna på
denna hreda väg för epigrammet, för att
fortsätta den topographiska dagboken. Det var genom
Aspeboda socken, som jag närmade mig staden.
En mängd små sjöar blixtrade mot mig genom
skogen; öfver mig hade jag till solskärm ett moln
och framför mig roströken vid grufvan, i form af
en ofantlig upp- och nedvänd pyramid. Denna
rök, som ofta synes på flera mils afstånd, gifver
åt staden och alla byggnader, inom minst en mils
omkrets, en mörk, otreflig färg, en anstrykning
af svartsjuka, så att det hela liknar ett
nattstycke, i livilket, för consequencens skull, ingredierar
det, genom ett skyfall, afskaiade berget, som
påminner om (Golgatha, samt slaggvarpen och
sten-hoparne, hvilka troligen ha tycke af Moscaus
rykande runier, eller af promenaden ofvanpå
Vesu-yius. Fahlun är en ålderstigen stad, hvars
åter-ståcqde lifstjd torde bero af grufvans bestånd, i
livilken man nu håller på med bottenskylan. Jag
stadnade en stund framför Christince kyrkan, med
det grönskande koppartaket, och försökte på hen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
