- Project Runeberg -  Vandring genom Dalarne, jemte författarens resa söderut /
77

(1829) [MARC] Author: Otto Sebastian von Unge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vandring genom Dalarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

viduer, så väl som bolag, att, med lika
samvets-grannhet som detta, aldrig, hemligen eller
uppenbarligen, öfverträda sitt utmål, d. v. s. den
de-marcationslinea, inom hvilken bvarje fynd tillhör
bolaget.

På andra sidan om Fahlun (om hvilken stad
man stundom kan säga, att den har sina sidor —
en ful och en vacker) ligger Svärdsjö socken,
också en af skådeplatserna för Gustaf I:s epos.
Denna sockens allmoge bar ett namn om sig i hela
Dalarne och Vestmanland för sin qvickliet,
hvilken, förut inexercerad vid alla samqväm, dock nu
lärer vara i aftagande. Så förskingras
fädernearf-vet, och detta må gerna förskingras, ty ett godt
vett vore af oändligt mera värde, än en oduglig
munvighet eller ordqvickhet, hvars tillskärning
troligen, de få lyckliga undantagen oberäknade,
hvilka blifvit allmänna, böjer sig till det plumpa.
Det förhåller sig med denna qvickliet så, att den
är ett städ, lxvarpå alla hamra. Imellertid blir
det alltid en fråga, värdig att ventilera: hvarföre
vissa naturens gåfvor åt menniskoslägtet, andeliga
eller materiella, igenfinnas endast inom bestämda
districter, såsom vore de der monopolier.

Min återväg ifrån Falilan gick genom d. s.
k. MorbjgdeUj en sträcka af landtgårdar, hvilka
tillsammans bilda en. malm. Ju närmare man
kommer TunUj dess mer arbetar naturen på att
bli slättland, ehuru den har svårt att komma
i-från sitt skogslynne. Den klaraste väderlek
gynnade mitt lynne — det var, som hade solen
firat sin födelsedag, och jag fann, att naturen är
en Undina, som af solskenet får sin själ.
Men-niskorna ha ännu icke lärt att känna värdet af
sin boningsplats! De nöja sig med att trampa
den, och likväl utplånas den föregåendes fotspår

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:13:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nosdalarne/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free