- Project Runeberg -  Vandring genom Dalarne, jemte författarens resa söderut /
80

(1829) [MARC] Author: Otto Sebastian von Unge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vandring genom Dalarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

väl med. ett fadersöga må se de derikring
upp-vexande byggnaderna. Si qucerat monumentum,
circumspice! kan man också här säga, en gång.
Ju mer verkligt stor en menniska är, dess
enklare är hennes monument, ty hennes gerningar
tala. Men för hvarje verklig dygd eller förtjenst
finnes det, thy värr, alltid en eftergjord, en
förfalskad — menskligheten måste fylla äfVen detta
måttet. Dock, till vår tröst veta vi, att, om det
förfalskade älven håller god mine här i lifvet —■
i dödsstunden återgår det till sitt intet; der
slutar dess ära, just der, hvarest den verkliga
för-tjenstens oemotsägligt begynnes. Efter denna
e-pisode, hvilken på sin höjd är malplacerad (ty
livarje factum i mensklighetens historia förtjenar
uppmärksamhet), har jag blott det att tillägga
om Norcicaij att det är lärorikt att se konstens
jättetag med den vilda naturen, hvilken slutligen
låter lägga oket på sig, för att vara menniskornas
tjenare, nämligen, när de till denna åtgärd utvalt
det rätta ombudet. Dammbyggnader, nya vägar
och rödjningar täfla med hvarandra att ge
bruket ett utseende af publik anläggning, och
fruktträden stå, på sina ifrån rnoras upptagna land,
såsom en utskrifning af recruter fruktande står på
slagfältet, äfven sedan segern är vunnen.

Vid återkomsten frän detta ställe, lät jag
klockornas kallelse föra mig till Tuna kyrka, att
der bivista gudstjensten, hvilken man dock, utan
att skämmas, genom en efterpredikan af
publica-tioner, genom pinglandet och tiggeriet med
håf-varne etc., gör till en fullkomlig verldstjenst. Det
är på en gång nedslående och upplyftande att se,
huru sanningen, Guds rena lära, måste med
otrolig strid vinna hvart enda litet steg framåt.
Medeltidens mörker i tänkesätt och seder tyckes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:13:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nosdalarne/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free