- Project Runeberg -  Vandring genom Dalarne, jemte författarens resa söderut /
101

(1829) [MARC] Author: Otto Sebastian von Unge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resa söderut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

alster emot oss till byteshandel.. Vi svängde
förbi öns sydvestra landsända, sågo med tuben
tornen af Cagliari och räknade nu hvarje timma på
vårt sista vägstycke. Under mig såg jag det
ul-tramarinblå, genomskinliga hafvet, hvarpå inga
böljor rörde sig, öfvei’ mig det oändliga luftens
rike, hvars färg hvilar på Medelhafsvågen, och
då tyckte jag, att mitt lif sväfvade, lik en liten,
genomglödgad sky, mellan tvänne speglar af
evigheten. —•. Om dagen dref oss solen under däck;
men nätterna voro våra förfriskningsstunder.
Under dessa nattvakter såg jag, liuru skeppet
om-gafs af ett fyrverkeri, som på vattenytan härmade
himmelens stjernhvalf. Jag tror, att denna
naturverkning är en gåta för de naturkunniga,
hvil-kas kunskap mången gång ej är annan, än att
kunna sannolikt gissa. Denna syn förvånade mig,
och jag erfor, att, vid utomordentliga syner,
be-höfver vanan länge arbeta, inan hon kan döda
förvåningen.

Under mitt långvariga vistande i det
flytande fängelset, tyckte jag mig sjelf förvandlad till
ett menskligt sjödjur, och jag lofvade en kyss åt
jorden, när hon åter skulle upptaga sin son på
sitt sköte. Den paradisiskt klara himmelen, som
ser ned på sig sjelf i vattenspegeln, syntes mig
dock, utan moln, lika enformig som detta haf
utan böljor. Efter en veckas quarantaine, som mer
var en penningenot för statscassan är; en
förva-ringsanstalt mot pesten, satte jag omsider foten i
land, och ifrån denna stund daterar jag min
ankomst till Neapel. Då blomstrade äfven för mig
de blommor, efter h vilka jag så länge sträckt min
hand ifrån däcket; de länge fördröjda löftena
uppfylldes, och, intagen af en onämnbar rörelse,
vågade jag dock knappast trampa den jord, hvarmgd;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:13:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nosdalarne/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free