- Project Runeberg -  Vandring genom Dalarne, jemte författarens resa söderut /
112

(1829) [MARC] Author: Otto Sebastian von Unge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resa söderut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sivilliga bekanta ställen, hvaribland den lifliga
Piazza del Castello, il Moio, den första punkt, ja£
lärde känna af staden, och slutligen Bel veder e
ibland de dunkla cypresserna på höjden Vomero
hvarest den till förvåning sköna anblicken ic
ke tillåter fremlingen att utan smärta säga sit
farväl!

Vägen mellan Neapel och Rom är romantisk
skön. Den rika, sydländska vegetationen blomma
här mellan Appenninerna och hafvet; men Augusti
solen urbränner färgerna, dammet bortskymme:
himmelen, och menniskorna trängta i orklöshe
efter skuggan. Detta är melancholiskt, och ja;
såg mig längtande ikring, på den klassiska Ita
lienska jorden, efter en hemlands-bild. Vår;
Svenska vuer ha alltid en allvarsam fond: der
höga barrskogen, som aldrig afkläder sin grön:
drägt. Här deremot förlorar sig blicken i de blå
luftiga lointainerna, såsom skådade den in i e
vigheten. Men jag var icke hemma i detta Eden
Förgäfves lockade mig dess skyddsandar. Vin
rankorna hängde i yppiga festoner från träd til
träd, så att man kunnat tro, det naturen uppres
triumphbågar åt sig sjelf. Iion fyllde sin nektar
bägare vid mina läppar. Solen på sin högbi;
himlabana syntes mig värd det olfer, hedningei
egnar henne såsom en gudomlighet. Sjelfva
vågen vid hafsstranden svällde af lefnadsvärma —
förgäfves! dammet hade laggt sig i alla veck
både af kroppens och själens öga, och vägvisarei:
till Rom och till norden var mitt hjertas end;
förtrogna på denna väg.

Omkring Capua, der Vesuvius ännu hinnei
den flyende med sin höga gestalt, på hinsidai
liafsbugten, såg jag första gången några drag ai
allmogens lefnadssätt. I de stora, stadslika by-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:13:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nosdalarne/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free