- Project Runeberg -  Vandring genom Dalarne, jemte författarens resa söderut /
118

(1829) [MARC] Author: Otto Sebastian von Unge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resa söderut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ker. Det är i Rom, som man studerar icke
allenast Roms skönhet, utan det sköna i allmänhet,
och ett rätt Romerskt lif kan endast en
konstnär lefva.

Trakten kring Rom är icke leende, såsom den
kring Neapel. Den har ett annat, nästan
religiöst, behag. Neapel och Rom voro för min
ima-gination solens och månens landskaper. Det
Neapolitanska lefnadssättet omfattade mig såsom
famntaget af en grace, som jag kände och njöt vid
första anblicken. Den Romerska andan åter
tycktes mig kunna afbildas genom en kysk Vestal,
som tigande vårdar sin eviga eld, och i hvars
hemlighet man blott småningom inträder. Men
en sådan reception är endast beskärd de stora
snillen, som, ifrån hvad land som helst, gjort Rom
till sitt fädernesland, sedan först Rom, nämligen
såsom de sköna konsternas residence, gjort dem
till sina medborgare, sina söner. Jag var blott
en hyresgäst i förgården af detta tempel, och
under mitt alltför korta vistande i denna
antiquari-ska verld, hvartill man väl kunde lämpa den
bekanta sentensen: drick djupt, eller smaka icke! hann
jag nästan icke lära känna annat af Rom, än den
oförlikneliga glädjen att komma dit och den
aldrig upphörande sorgen att lemna det.

Genom en lång, rak gata, i den minst lifliga
delen af den i yttre hänseende temligen liflösa
staden, och som leder till den sköna Basilica Maria
Maggiore, kom jag ned till Colisseum, som är det
inest beundransvärda i det beundransvärda Rom,
det skönaste af det sköna — af en
sammanfallen jätte verld en lemning, som uttalar ett kraftigt,
men rörande, memento mori till de lefvande. Man
ser det icke, utan att häpna för den kraft och
älska det skönhetssinne, som uppreste denna bygg-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:13:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nosdalarne/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free