- Project Runeberg -  Vandring genom Dalarne, jemte författarens resa söderut /
137

(1829) [MARC] Author: Otto Sebastian von Unge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resa söderut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stund; med den första gemensamma tankan på
fäderneslandet, som man derigenom tycker sig
komma närmare, är bekantskapen gjord, och man
nalkas hvarandra såsom gamla bekanta. Ibland
alla de naturens prydnader, h vilka omgifva golfen,
fästes ögat företrädesvis på de aflägsna
Carrara-bergen, denna rikhaltiga marmorgrufva, som
skänker sitt öfverflöd åt hela Europa, igenom den
sköna konstens hand. Ytterst på en klippa, som
kan sägas vara söndersliten af någon Herkuleskraft,
och i hvars ruiner det uppretade hafvet brusar,
ligger Villaggio di Venere. Rundt ikring vexer
den dunkla, askgrå oliveskogen, ur hvilken
framskymta några glänsande fikonträd, med sina söta,
men onödiga frukter — bilder af prålet, som
alltid vet att liålla sig främst. Det ser ut för
menniskoögon, som skapade naturen åt sig sjelf
både gunstlingar och styfbarn. Denna klippa,
som likt ett högt vårdtorn synes långt ute i hafvet,
var mitt sista fotfäste af Italien. Jag tycker om,
att livarje period af lifvet slutar sig med någonting
betydelsefullt: — det är, som läste man igen om
det förflutna och toge nyckeln med sig.

Åter är jag på den enformiga vägen. Till
ven-ster himmel och haf, till höger en rand af Piemonts
berg. Vinden hvilar sig — kajutan är mörk och
trång — ingen kan säga mig förlossningsstunden.
De små städerna Oneglia och Alazzio, genom en
gren af Appenninerna afskurna från den öfriga
verlden, lågo lockande i sina djupa gömställen
vid kusten. På höjden af Nizza helsade jag
Frankrike, och några Götiska kyrktorn, dem jag såg här
och der, förekommo mig såsom budbärare från
hemlandet, emot de syd-Italienska coupolerna.
TJ-tanför Cannes höjde sig två Majgröna öar; en
lycklig variation vid den torra kusten, mot hvil-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:13:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nosdalarne/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free