- Project Runeberg -  Vandring genom Dalarne, jemte författarens resa söderut /
152

(1829) [MARC] Author: Otto Sebastian von Unge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resa söderut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sina blommor, på det att hösten må kunna
åflem-na sina frukter. Vicl Gex bereder man sig till
uppstigandet i Juraberget. Vi, invånare i
diligen-ccn, voro till fots hela dagen, kämpande med ett
oväder, som bättre hade passat för hexorna i
Mac-beth. Alperna äro en skådeplats för allvarsamma
naturens uppträden. Skyarne flögo som
snömantlar kring oss och skockade sig mot det aflägsna
Mont Blanc, som de ej förmådde öfverstiga. Fot
för fot gick vår resa genom detta fattigdomens
rike, förbi några jernverk och en fläck, som, i
anseende till stark köld och starka snöfall, kallas
Franche Froide. Men äfven der uppe äro
menniskorna den goda naturens barn, och i ett så kalladt
värdshus, högst på berget, funno vi, om icke ett
yppigt, åtminstone ett gladt bordslag. Sådana
nordiska trakter, i midten af ett fruktbärande, varmt
land, bekommo dock ej mitt brokiga resesällskap
så väl som mig, och många af dem beklagade sig,
såsom hade de befunnit sig i den vildaste vrå af
verlden. Tyst, som den dödes sömn, var hela
nejden, när natten kom; endast en vind ruskade
då och då på furorna, och någon skogsfogel lät
höra sitt nattväktarerop. Och, såsom en representant
af denna stumhet i naturens riken, hade vi en
Engelsman till sidokamrat, h vilken, under sitt treåriga
vistande utrikes, snarare förgätit sitt eget
modersmål än han lärt sig ett fremmande. Men natten
i berget Jura skall, på alla mina stigar, blifva för
mig ett ledsagande vandringsminne. Staden Dole
var den första glada syn, vi hade efter
bergvandringen; en skön lustplats i Frankrikes stora
trädgård, ändå skönare för den, som nedstiger från
Jura, der man, endast van att se kojor, fårhjordar
och fattigt folk, icke väntar att så snart återse
den befolkade verlden och ett så öfverfiödande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:13:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nosdalarne/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free