- Project Runeberg -  Vandring genom Dalarne, jemte författarens resa söderut /
155

(1829) [MARC] Author: Otto Sebastian von Unge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resa söderut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

godt att lära i Paris. Konst- och
vetenskapsidka-ren liar der fritt allting, som tillhör hans studium.
Oförändrad kommer troligen ingen från denna
stad, tj någonting måste man lära sig, eller
någonting måste man glömma. Paris är summan af
Frankrike och Franska nationen. Hvarje landsort
har der sin representant. Det är ett ofantligt
konst-cabinett, der man ser afbilder af allt, livad som
finnes i nienskligheten och i naturen.

Palais Royal, denna stad i staden, är både
för ögat och lijertat, kanske äfven för förnuftet,
det mest förledande ställe i Paris. Det är ett
rnaskbo, hvars hyresgäster ha hvar sitt eget sätt
att maskstinga den oförberedda fremiingen. De
hästa lärpenningar, man här ger ut, äro icke för
att segrande få behålla valplatsen, utan för att få
fly. Palais Royal är lik en skön blomsterhäck,
upp-vext ur en dold bädd af förruttnelse. Yällusten
är klädd som ett paradis; men inom sig bär
hon helvetet. Hon ger sig ut för att vara mor
åt gracerna, och hon är det åt furierna. Ett
enda falskt steg på denna falska gudinnas
hoftrap-pa, och man stadnar icke förr än längst ned! Här
uppträdas tusende fjärilar på nålen, för en enda
blommas skull. Här är i sanning moralitetens
stora graf, och här syntes mig icke den tanken
origtig, att äfven den ädlare menniskan någon
gång måste afbetala sin ädelhet åt mensklighetens
pöbel, som yrkar på jemnlikhet i allt. I en domnad
lem kan man skära ända till benet, utan att det
kännes, och en sådan bortdomnad lem af
mensk-ligheten är denna pöbel, som oftare träffas i
palatset än i kojan. Jag har ingenting att
berömma mig af i anseende till Palais Royal — men
jag hade ändock alltid mera att frukta
morgondagen, än jag hade att ångra gårdagen. Det är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:13:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nosdalarne/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free