- Project Runeberg -  Vandring genom Dalarne, jemte författarens resa söderut /
159

(1829) [MARC] Author: Otto Sebastian von Unge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resa söderut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som ofta täcka en afgrund — Chambre des Pairs
i Luxembourg. Ifrån gobelinsfabriken i
förstaden Saint Manjeau ocb Botaniska Trädgården, der
Linnes bröstbild sällan torde få påbelsning af
landsmän, begaf jag mig, nöjd med mina besök,
till den tomma platsen efter Bastillen, som bjöd
mig hvila. Der satt en krympling ocb lekte
med sina kryckor — en sinnebild af
mensklighe-ten, som gör detsamma. Ännu får hon rista
många sådana dödsrunor, som här vid Bastillens
rase-ring, åt despotismen, inan denna hydra förlorar
sitt sista hufvud. — I St. Denis bi vistade jag
en själamessa för Marie Antoinette, offret för ett
sjelfsvåld, som skulle betyda frihet. Men så
brukar friheten börjas, när den så framkallas.
Despotismen arbetar alltid på sitt eget slut. Oaktadt
templets och kongl. familjens sorgklädnad, syntes
ej ceremonien göra någon särdeles sorglig verkan
på folket. Det var sig likt, och, såsom ett bevis,
att sanningens horizont vidgat sig, ansåg jag, att
det icke genom något hyckleri ljög på sitt hjerta.
Att folket här, som annorstädes, löper sig andlöst,
för att se furstarne först lyftas på thronen och
sedan ned derifrån på paradesängen — den
tri-umphen må väl dessa få räkna på. Furstarnes
jubileum från thronen commateras i alla fall af
smärtans suckar, lika så väl som tiggarens bön
om bröd.

Sedan jag, med le Conducteur de Paris på
fickan, sett ungefär hvad jag ville se, satt jag
å-ter i diligencen, med näsan vänd mot norden.
Man åker icke fort i diligencerna; men man åker
utan alla öfverflödiga uppehåll, och natten
igenom sä väl som dagen, så att, på resor af flera
dygn, går alltid hälften af resan förlorad för
ö-gat. Med min tanka var jag ännu qvar i Paris,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:13:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nosdalarne/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free