- Project Runeberg -  Vandring genom Dalarne, jemte författarens resa söderut /
161

(1829) [MARC] Author: Otto Sebastian von Unge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resa söderut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vänarne ligger, någonting hinderligt for en
angenäm sejour ibland dem. Men man fordrar också
af de yttre omgifningarne något, som är behagligt
för de yttre sinnena. Det nedbrända kongl.
slottet i Brussel var nu under nybyggnad. På Place
Royal, en vacker enformighet, anhöll jag
postvagnen till Louvain. Det Franska la diligénce
förbyter sig nu snart till det tölpaktiga Tyska: der
Poslwagerij, och med detsamma gör man ett
ganska ledsamt utbyte af de Franska vagnarnes
be-qvämlighet mot de Tyskas skakande och
skrarn-mel. Äfven det Franska språket oeli den Franska
belefvenheten återfinnas bortom Aachen blott
-såsom grannlåts varor. Ett skum af grannrikenas
språk — sådan är Belgiskan i allmogens mun.
Detta är platt-Tyskan. Slipper man ett platt-Tyskt
resesällskap, må man i alla fall anse ödet
gynnande.

Slagfältet vid Waterloo, några mil Från
Briis-sél, ville jag icke se. jag älskar minnena af
tapperhet och trohet — icke af deras Öfvervinnare.
Tirlemont, Mons, St. Tron, Aldenhofen, det första
Tyska namn, som mötte mig, må här stå på
samma rad! För mig voro de endast
gästgifvaregår-dar. Tirlemont har ett vackert torg. Här kände
man Svenska armeen sedan i8i3; men det
hände mig icke bättre, ail att jag en gång på min
fråga, hvad man tyckte om Svenskarne, fick till
svar: die Dähnen, die wareli häbsche Leute. Om
man dermed menade motsatsen om min nation,
så får jag säga, att man blef skyldig mig både
sanningen och artigheten. Dock — jag begärde
ingendera delen af dessa tölpar i blå skjortor —
det enda jag på den temligen ledsamma resan
hade att skratta åt. Liége, såsom jag såg det, är
Vandringar. ii.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:13:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nosdalarne/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free