- Project Runeberg -  Vandring genom Dalarne, jemte författarens resa söderut /
164

(1829) [MARC] Author: Otto Sebastian von Unge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resa söderut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

uppträder på verldsbänan. Långt ifrån den
ungdomliga riddarebragden vid Schaffhausen, är
redan den prosaiska ålderdomen i dess ådror, och
det ärofulla lifvet, som stormar ned från
Helveti-ens klippor, finner, icke långt härifrån, en
ovärdig graf i Hollands sandöknar.

Landet på båda sidor är platt; man är i
Paul Potters och dylikas fädernesland. Den
berömda Rhendrufvan, hvaraf det allsmägtiga vinet
pressas, har här upphört att trifvas. Redan här
behöfver man hemta, om icke sin nödtorft, dock
sitt öfverflöd, ifrån varmare luftstreck. Naturen
i detta slättland copierar sig sjelf i en beständig
enformighet. Men jag tycker om, att se jordytan
i vild omvexling, såsom menskligheten i strid.
Motsatsen sänker menniskan i sömn. De
oöfver-skådliga fälten, hvarpå livarje liten upphöjning
förlorar sig som en droppa vin i ett flytande
vatten, synas såsom materiens lättja. Allting har
sina hvilostunder; men ur hvilan frambryter åter
skapelsekraften, såsom stormen ur det qvafva
lugnet. Naturen är stor i allt, äfven i det, som vi,
efter vårt ögonmått, kalla litet; hon är samma
väsende, när hon, i sin blygsamma enfald, förtjusar
åskådaren, som när hon, i sitt våldsamma utbrott,
förfärar honom. Hon firar sin gudstjenst i den
lugna månskensnatten med en fridfull suck, i
stormens mörka timma med ett väldigt hosianna. Hon
är dock menniskans vän i båda.

I Diisseldorf har man, i ett gammalt
kråknä-ste till slott, likt en öfverlefva från hedenhös,
öppnat ett målningsgalleri, hvarest det ljus, som
nu lyser verlden, icke rätt vill passa. Det är
be-römdt af kännare; men, äfven såsom blott
konstälskare, är man grannlaga.. då man kommer från
Rom och Paris, och, då man vet, hvad som der

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:13:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nosdalarne/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free