- Project Runeberg -  Vandring genom Dalarne, jemte författarens resa söderut /
170

(1829) [MARC] Author: Otto Sebastian von Unge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resa söderut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de i denna hamn, har Sverige ej särdeles heder af
sitt lotsverk. Det usla fiskelägets invånare ha sitt
nödvändiga af hafvets öfverflöd, kanske ock till en
del af lurendrägeri, som gör nästan allt kustfolk till
politiska lagbrytare. Men monne alla våra
politiska lagar äro grundade på moraliska? Vanan
vid sjölefnaden ger folket ett utseende af
beslutsamhet och djerfhet, och utseendet ljuger
icke. Svenska kusten är ett skelett, hvarpå
hafsvin-darne föra ett ständigt krig mot all vegetation.
Sverige är af naturen mindre väl provianteradt än
det är försvaradt. Jag lät sätta mig i land, och
en bondkärra blef min första, rätt Svenska,
väc-kare. Det är med Bohuslän som med
mennisko-lynnet: skarpa gränsor omsluta stundom ganska
milda belägenheter. Qvistrum är ett styggt namn
i Svenska historien, och, om vi än skulle söka
dölja vår vanära, så uttalas den dock med hög
röst i det lilla grannriket. Jag dröjde i det
brand-skadade Uddevalla. I norden upplefver Phoenix
långsamt ur askan. Kanske under ett helt
århundrade framsticker endast en klo och en vingspets.
Men kloet kan vara hvasst, och vingspetsen kan
sträfva ut öfver hafvet. Natten satt redan med
hufvudet under vingen, då jag vände mig från
staden, Stugeldarne glänste som små jordandar
i bergen. Sverige har också sina Alptrakter i
miniatur. Den stora naturen nedrullar aldrig
sitt förlåt alldeles, ehuru mer och mer, ju mer
man tränger mot norden. Ruinen af Bobus
fästning vid Kongelf är en härlig runa af
fornlif-vet. Nu bygger man icke sådana murar mer
— jag har icke en gång sett, att man kan
förstöra något sådant. Våra nuvarande byggnader
skola ej lemna gamla ruiner efter sig; -— der ingen
storm framfarit, gå inga böljor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:13:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nosdalarne/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free