- Project Runeberg -  Norsk-svensk ordbok för bokmål och nynorska /
vi

(1970) [MARC] Author: Natanael Beckman With: Leif Mæhle, Bengt Sigurd - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Företal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Yl

Ett tredje stadium i utvecklingen betecknas av D. A. Seip, som präglade
slagordet »Ett mål i Norge». Tanken var att söka närma de två språken till
varandra. Rättskrivningsreformen av 1938 betecknar ett mycket stort
steg i denna riktning. Diftongformer, som ovan exemplifierats, bestämda
former av typen øya ön, tida tiden, p, t, k i ord, där danskan och många
bildade norrmäns språk ännu hade b, d, g, må räcka som exempel.

Att efter allt detta ge ut en ny dansk-norsk ordbok förbjöd sig självt.
Danskan måste ut och nynorskan in. Men även om man begränsar sig till
Norges språk, blir svårigheten ganska stor. Att helt se bort från det något
ålderdomligare riksspråk från tiden före 1938, som ännu i många år kommer
att bli det som svensken oftast träffar på både i böcker och vid besök t. ex.
i den norska huvudstaden, var otänkbart. Man måste reda sig med
hänvisningar, där praktiska skäl fingo avgöra, vilken form som skulle
omedelbart förses med förklaring, och vilken som skulle få nöja sig med en
hänvisning till den andra. Bland praktiska synpunkter, som här komma i
betraktande, är den, att om flere ord skrivas lika, så är det lämpligt, att de
behandlas i ett sammanhang. En annan synpunkt är, att då två former finnas,
den ena ofta är så lik svenskan, att en läsare knappast behöver en tolkning.
Det är då praktiskt, att förklaringen kommer vid det ord, som verkligen
blir uppslaget. Huvudsaken är naturligtvis, att man verkligen finner det
man söker. Bokmålets officiella form iakttages i det hela noggrant i tidningar
och radioutsändningar. Men den väldiga litteratur, både skönlitteratur och
vetenskaplig litteratur, som skrivits före 1939 och även senare, har ett
äldre, mera dansk-norskt utseende.

Beträffande bokmålet har ju min bok flere föregångare. Beträffande
landsmålet, »nynorsk», är den det första försök, som överhuvud gjorts. Läsaren
torde benäget ha detta i minnet, då han finner brister. Svårigheterna att
välja bland växlande former ha varit mycket stora. Som vägledning har jag
kunnat använda en avliden vän Mathias Skards »Nynorsk ordbok», i en av
sönerna ombesörjd upplaga. Denna bok, snarast en ordlista, har kunnat
kompletteras ur redan tidigare använda ordböcker av Aasen, Schiött m. fi.

För »Bokmålet» har tillkommit ett alldeles förträffligt hjälpmedel, den
av Knudsen, Sommerfelt m. fi. utarbetade »Norsk Riksmålsordbok», i ett
exemplar, som godhetsfullt redan från början av företagets ledning
presen-tats en ringa kollega. Boken går i skrivande stund till och med ordet
spredning. En mycket god hjälp har lämnats av Lektor G. Coward, som
genomgått både det ursprungliga manuskriptet och dettas renskrift. Lektor
C. har även givit en del excerpt, avseende att medtaga moderna ord från
själva ockupationstiden. I samma syfte ha en del excerpt gjorts dels efter
radioutsändningar, dels efter frihetsdagen ur tidningar.

Den bok, som nu framlägges, följer i alla huvudpunkter samma linjer
som min i fem upplagor utgångna Dansk-norsk ordbok. Den grundläggande
principen är, att man i stor utsträckning utelämnar det självklara. Den
besparing, som därigenom göres, torde vara mycket stor. Det är nog icke
överdrivet att säga, att två tredjedelar av ordförrådet kan utelämnas, om
man begränsar sig till att lära svensken läsa norska och helt avstår från
anspråket att lära norrmannen skriva svenska. Det sparade utrymmet kan
användas för att ge fullständigare besked om medtagna ord, än man i regeln
torde vänta sig av en ordbok med denna boks omfång. Jag kan som exempel
hänvisa till ord som bøygen, hastemt eller odelsrett. I min tidigare ordbok
ägnades stort utrymme åt växt- och djurnamn. Här har denna gång en
avsevärd inskränkning gjorts, delvis med tungt hjärta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:13:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nosv1970/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free