Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norskt uttal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
X
NORSKT UTTAL
Vokaler.
Långt och kort a-ljud har (i motsats till förhållandet i svenska)
ungefär samma kvalitet i no. Båda uttalas som ett mellanting mellan
det sv. långa (bakre, öppna, lätt rundade) vokalljudet i lam och
det korta (främre, öppna, orundade) ljudet i lamm, närmare det
bakre sv. ljudet än det ljusare, främre. För svenskar är problemet i
regel att få det korta ljudet att låta tillräckligt mörkt. Ex. bane: hanne,
hat: hatt, mat: matt (alltså endast kvantitetsskillnad i no.).
u Inte heller skillnaden mellan långt och kort u-ljud är i no. förbunden
med någon kvalitativ skillnad. No. u-ljud liknar mest vokalljudet i
sv. hus, men uttalas med tungan något längre tillbaka. Läpparna
skjutes fram och rundas starkt. Viktigt är att kvaliteten hos det
korta sv. u-ljudet i t. ex. full undvikes. Ex. fullt hus, rund kule, gult
gull. Anm. Framför ng, nk, m, kk, k + konsonant uttalas skriftens
u i regel som vokalen i sv. bom. Ex. ung, dunk, dum, bukk, druknet,
ø Långt no. ø uttalas i regel mera slutet och rundat än sv., i synnerhet
framför r. Ex. høre, smør.
y Skriftens y uttalas som sv. ø i sytten, sytti.
e (æ) I no. har i regel kort e och æ sammanfallit i ett ljud som mest
liknar sv. kort e. Ex. hjem, ætt.
æ Långt æ uttalas som sv. ä före r. Framför andra ljud uttalas det som
sv. e. Ex. sær; læge, hæl, sæd.
o Före v och g uttalas o som sv. å. Ex. rov, grov, tog.
au Uttalas ungefär såsom äu. Ex. lauk, graut.
Några enskilda ord. De (pron., art) uttalas som di. Pron. formerna meg, deg,
seg uttalas i bokmål med diftong (som i sv.) I nyno. däremot
bokstavsrätt med hårt g.
Konsonanter. Många av det no. skriftspråkets konsonanter är stumma i
uttalet.
d är stumt
1) i förbindelserna -nd och -Id, vilka alltså uttalas såsom - ll resp. -nn.
Ex. hund, land, sende; kveld, holde. Undantag före vissa
avlednings-ändelser. Ex. heldig, skyldig, syndig, mandig.
2) i förbindelsen -rd när föregående vokal är lång. Ex. ord, bord, gjerde
(men med kort vokal och uttalat d: Norden, orden, ferd).
3) oftast i utljud efter lång vokal. Ex. god, glad. Denna regel gäller i
större utsträckning i nyno. än i bokmål. I nyno. är även d mellan två
vokaler stumt. Ex. glede, sidan.
är stumt (liksom i sv. sveamål och norrländska mål) i best. art. hos
neutr. subst., ex. huset, taket, bordet, samt i ordet det (pron. och art.).
Men i gen. uttalas t i dessa fall: husets, dets.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
