Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ljusgrönt är hoppets färg —
Trommelommelom, trommelommelom —»
Han tyckte att denna sång passade så för-
träffligt till situationen, att han tog om den i
oändlighet — än i den gamla melodiens valstakt,
än som en marsch, än som en serenad — än i
höga, jublande toner, än halft hviskande, som
om han anförtrodde månen och de tysta sko-
garne sin kärlek och sitt hopp.
Kusin Ole mådde riktigt illa. Ty huru myc-
ken vördnad han än hyste för sin brors sång,
blef han likväl slutligen så led på detta ljus-
gröna hopp och detta evinnerliga »trommelom-
melom», att det var honom en riktig lättnad, då
de ändtligen höllo sitt intåg på gården.
Eftermiddagen gick på det sedvanliga sättet
vid sådana tillfällen; man hade hjertans roligt.
Ty de flesta voro förälskade, och de, som icke
voro det, hade nästan ännu roligare af att hålla
ögonen på dem, som voro det.
Det kastades krans i trädgården. Kusin
Hans sprang omkring och stälde till tusen upp-
tåg, bragte förvirring i leken och visade sin dam
alla möjliga uppmärksamheter.
Kusin Ole stod på sin post och skötte sitt
värf med allvar; han uppfångade kransen och
skickade af den med aldrig klickande’ precision.
Ole skulle också ha haft roligt, om bara inte
hans samvete hade gjort honom så stränga före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
