Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oförlikneligt skön. Dessa tre personer voro för
det första kusin Ole, vidare tant Maren och så
kusin Hans sjelf. Så var det ett stort parti, som
tyckte det var rätt roligt att höra kusin Hans
sjunga: »han gjorde alltid någonting af det.»
Men till slut kommo några illasinnade, som på-
stodo, att han hvarken kunde sjunga eller spela.
Det var i afseende på den sista punkten,
ackompanjemanget, som kusin Ole ständigt bar
på en stilla förebråelse mot brodern — det enda,
som förmörkade hans beundran för honom.
Han visste nämligen huru mycken möda det
hade kostat både Hans sjelf och systrarna att
lära honom dessa ackompanjemang, isynnerhet
de tre moll-ackorden, hvarmed han brukade sluta,
och som han öfvade sig på hvarje gång han
skulle bort på bjudning.
När han nu såg brodern vid pianot låta sina
fingrar lätt och vårdslöst löpa öfver tangenterna,
se upp i taket och mumla: »Ja, hvad går nu den
i —?» — som om han sökte den rätta tonarten, då
kröp det i kusin Ole. Ty han visste, att kusin
Hans blott kunde tre ackompanjemang: ett i
moll och två i dur.
Men när sångaren, i det han reste sig från
pianot, lät dessa tre väl inöfvade moll-ackord klinga
så otvunget och käckt, som om de tillfälligtvis
fallit honom in, då skakade Ole på hufvudet och
sade till sig sjelf: »Detta är inte riktigt ärligt
af Hans.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
