Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så gick det till att Ole och den ljusgröna
samtidigt kommo ut i tamburen, der de unga
snart samlades omkring klädhängarne, dels för
att leta rätt på sina egna ytterplagg, dels för att
rifva ned de andras.
»Det tjenar väl till ingenting att tränga sig
fram,» sade den ljusgröna.
Nu sammansnördes Oles strupe på ett så
chikanöst sätt, att han endast lyckades frambringa
ett dumt ljud. De stodo tätt intill. hvarandra,
ty der var trångt, och Ole skulle gerna ha offrat
en af sina fingrar för att kunna säga henne något
angenämt eller åtminstone förnuftigt, men det
var alldeles omöjligt.
»Ni har visst inte haft roligt i qväll:» sade
hon vänligt.
Kusin Ole tänkte på den ömkliga roll han
hade spelat hela aftonen; hans brist på älskvärd-
het kändes så tryckande, och derför svarade han
(det dummaste han kunde ha svarat, tänkte han
i detsamma orden voro uttalade):
»Det är så tråkigt att jag inte kan sjunga.»
» Förmodligen en familjesvaghet,» svarade
den ljusgröna med en hastig blick.
»N-e-j,» sade Ole ytterst konfys, »min bror
sjunger ju utmärkt bra.»
»Tycker ni det!» sade hon torrt.
Detta var det allra underbaraste, som nå-
gonsin händt Ole: att det kunde vara mer än en
mening om broderns sång, och att hon, »den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
