Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mor hänga de ännu en tid och smycka träd-
gården med höstens melankoliska prakt.
Rundt omkring på marken ligga de ned-
fallna bladen, och midt framför paviljongen har
vinden med stor flit virflat tillsammans de vack-
raste af dem till en rund, prydlig liten grafhög.
Träden äro redan aflöfvade, och på en naken
gren sitter den lille trädgårdssångaren med det
svartbruna bröstet — lik ett vissnadt blad, som
blifvit qvarhängande — och upprepar outtrött-
ligt en liten bit, som han minnes af sin vårsång.
Det enda frodiga i hela taflan är murgrönan.
Ty murgrönan är som sorgen, den håller sig
frisk både sommar och vinter.
Den kommer smygande med sina mjuka ten-
takler, den lägger sig in i de minsta springor,
den tränger sig genom de minsta öppningar; och
först när den har växt sig stor och stark, märka
vi, att den ej längre låter upprycka sig och att
den obevekligt fortsätter med att förstöra hela
byggnaden.
Men murgrönan är som den väluppfostrade
sorgen; den täcker sina förödelser med de veck-
fria, vackra bladen. Och menniskorna småle med
veckfria ansigten, i det de låtsa som om de ej
veta, att de vandra omkring mellan ruiner med
murgröna öfver. —
Midt i den öppna paviljongen sitter en ung
flicka på en halmstol; bägge hennes händer hvila
i skötet. Hon sitter med nedböjdt hufvud och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
