Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afsjöngs vid bordet, och Louise tog sig bäst ut
af alla brudtärnorna.
De nygifta flyttade ini det af fru Olsen
upptäckta fogelboet för att börja denna halft med-
vetna tillvaro af festlig lycksalighet, som engels-
männen kalla »honingsmånaden», derför att den
är för söt, tyskarne »Flitterwochen», derför att
glansen försvinner så fort, och vi norrmän »Hve-
debrødsdagene», derför att vi veta, att det kom-
mer husmanskost efter.
Men i Sörens hus räckte hvetebrödsdagarne
länge, och då Vår Herre gaf dem en liten engej
med gula lockar, var deras lycka så stor, som vi
öfver hufvud taget kunna begära i denna sorg-
liga verld.
Hvad inkomsterna beträffar, så räckte de
någorlunda till, ehuru Sören tyvärr ej hade lyc-
kats sätta bo utan skuld; men med tiden skulle
den saken nog klarera sig. — —
Ja, med tiden! Åren gingo, och hvarje år
skänkte Vår Herre Sören en liten engel med gula
lockar. Efter sex års äktenskap hade han alltså
precist fem barn. Den lilla stillsamma staden var
oförändrad, Sören innehade fortfarande samma
befattning, häradshöfdingens voro sig lika; men
Sören sjelf kunde ingen känna igen.
Det finnes sorger och tunga slag af ödet,
om hvilka det säges att de kunna göra en mans
hår grått på en natt. Sådana skickelser hade ej
kommit på Sörens lott. Hvad som hade gifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
