Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då sade Alphonse en dag på sitt lätta och
öppna sätt: »Du är då en riktigt rask ungersven,
Charlie! Du avancerar ju förbi både unga och
gamla. — för att nu inte tala om mig. Jag är
helt stolt öfver dig.»
Charles blygdes. Han hade trott, att Al-
phonse hade känt sig sårad öfver att bli åsido-
satt, och nu erfor han, att vännen icke allenast
medgaf honom företrädet, utan till och med var
stolt öfver honom. Småningom kom hans sinne
mera i ro, och hans solida arbete blef allt mera
värderadt.
Men när han nu verkligen var den dugli-
gaste, huru kom det sig då, att han blef så all-
deles förbisedd i lifvet, medan Alphonse fortfor
att vara allas älskling? Till och med de be-
fordringar och det erkännande, han tillkämpade
sig genom ihärdigt arbete, kommo honom till
del på ett torrt, affärsmässigt sätt, medan hela
verlden, från direktörerna till vaktmästarne, hade
ett vänligt ord eller en glad helsning åt Al-
phonse.
I bankens olika kontor och afdelningar be-
drefvos intriger för att komma i besittning af
monsieur Alphonse; ty det följde alltid en fläkt
af lif och friskhet med hans vackra gestalt och
glada sinne. Charles hade deremot ofta märkt,
att hans medbröder betraktade honom som en
torr person, som endast tänkte på affären och
sig sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
