Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knuffar, små eder och alla de obehag, hvilka nöd-
vändigt måste drabba den, som stirrande på något
framför sig går mycket fort på en folkrik gata.
Nej, kärleken var in confesso, om den kunde
det ej vara något tvifvel. Deremot sökte han
att utmåla för sig hennes, den älskades, den him-
melskas, jordiska förhållanden. Och det var ju
också tämligen lätt: hon hade promenerat med
sin gamle far, upptäckte så plötsligt, att klockan
var öfver tolf, sade i största hast: Farväl så
länge! för att gå hem och se efter middagsmaten.
Ty hon var utan tvifvel huslig, den ljufva va-
relsen, och säkerligen moderlös.
Den sista gissningen var kanske en följd af
den skräck, man enligt alla goda författares åsigt
bör ha för svärmödrar; men derför var den ej
mindre säker. Och nu återstod det blott för
kusin Hans att upptäcka: för det första hvar hon
bodde, för det andra hvem hon var, och för det
tredje huru han skulle göra hennes bekantskap.
Hvar hon bodde skulle han snart få veta, ty
nu gick hon ju hem; hvem hon var skulle han
nog få reda på genom att fråga gårdsfolket; och
göra hennes bekantskap — Herre Gud, litet svå-
righeter höra just till den sanna kärlekens begrepp.
Men bäst jagten pågick som muntrast, för-
svann villebrådet i en portgång, och det var i
sjelfva verket hög tid, ty jägaren var, sanningen
att säga, litet utmattad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
