Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sparkade han till stenen, som kusin Hans hade
sett honom gömma, så att den rullade in på
slagfältet.
Nu eller aldrig, tänkte kusin Hans.
»Blücher!» utropade han.
»Alldeles!» svarade kaptenen, »det är Blücher,
den gamle varulfven, som kommer marscherande
in på slätten med sina preussare.»
Således kom der ingen Grouchy; Napoleon
stod beröfvad hela sin högra flygel inför 150,000
man. Med sin aldrig svikande kallblodighet ger
han ordre till en stor frontförändring.
Men det var för sent och öfvermakten för stor.
Wellington, som vid Blüchers ankomst fick
tillfälle att använda reserven, lät nu hela sin armé
avancera. Ännu en gång tvungos dock de alli-
erade ett ögonblick att stanna för ett ursinnigt
angrepp, som anfördes af Ney, dagens lejon.
»Ser ni honom?» utropade kaptenen, hvars
ögon strålade.
Och kusin Hans såg honom, denne sagolike
hjelte, hertig af Elchingen, prins af Moskwa, son
till en tunnbindare i Saarlouis, marskalk och pär
af Frankrike. Han såg honom ila fram utefter
kolonnerna — fem hästar voro skjutna under
honom — med värjan i hand, uniformen i trasor,
utan hatt och med blodet strömmande ned öfver
ansigtet.
Och kolonnerna ordnade sig och stormade
framåt; de följde sin prins från Moskwa, räddaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
