Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var någonting hos fröken Schrappe, som
han på inga vilkor kunde fördraga; och han var
så starkt upptagen deraf, att han för en stund
nästan glömde den sorgliga underrättelsen, att
den älskade — fröken Beck — skulle resa i
morgon.
Han måste medge, att kaptenens dotter var
vacker, mycket vacker; hon tycktes vara både
huslig och förståndig, och det var tydligt att
hon omfattade den gamle fadern med en rörande
ömhet. Och ändå sade Hans till sig sjelf: Stac-
kars flicka, hon blir aldrig gift.
Ty hon saknade alldeles den älskliga hjelp-
löshet, som är så intagande hos en ung flicka;
när hon talade, var det med en nästan stötande
säkerhet. Aldrig kom hon med sådana förtju-
sande, halffärdiga uttryck som: »Ja, jag vet inte
om ni förstår mig — det är så få som förstå
mig — jag vet inte hur jag skall uttrycka hvad
jag menar, men jag känner det så tydligt» —
kort sagdt: af detta beslöjade, omedvetna, som
ju är qvinnans skönaste prydnad, fans icke ett
spår hos fröken Schrappe.
Till på köpet hade han fått den misstanken,
att hon var »lärd». Och deri måste väl alla in-
stämma med kusin Hans, att skall en qvinna
kunna fylla sin uppgift här i lifvet (att vara
hustru åt en man), får hon följaktligen ej ha
andra kunskaper än dem hennes man önskar att
hon skall ha eller sjelf vill bibringa henne. Allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
