Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
Om en kvinna sade, att hon älskade mig,
och dock hängde läpp, när jag var kär och
begärde henne, jag reste mig med ett fult ord
och öfvergaf henne paa stället som en ovärdig.
Hos Maria fans det aldrig nej. Hon följde
min röst så fromt, som lammet följer herdens
ömma hvissling. Jag har kallat på Maria vid
alla dygnets timmar, jag har kallat henne,
när hon var trött, och när hon sof — altid
har hon kommit med leende ansigte, aldrig
har hon känt annat än glädje öfver att
uppfylla sin älskares bön, stolthet öfver att han
sä gärna och så ofta bad henne.
Om Höga Visans kunglige skald hade
känt dig, Maria, han skulle hafva skrifvit en
strof för din räkning:
»Herden sitter i dalen och spelar på sin
rörpipa. Han längtar efter sin älskade, som
har följt sina systrar öfver bärgen. Men se, på
bärgets topp står hon med vandringsstafven i
hand, spejande efter herden, som spelar den
välbekanta melodien. Och när hon får syn
pä honom i dalen, springer hon som gazellen
Maria. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
