Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
Maria behöfver just nu ett godt stöd.
Hon är icke glad. Ty om två månader skall
hon gifta sig med sin friare. / Hon grät sist,
när hon var hos mig. Jag var tvungen att
göra mig stark och tala uppmuntrande ord
till henne. Det var ju något, vi länge hade
vetat, att hon en vacker dag skulle gifta sig.
Mitt skämtsamma, likgiltiga lugn får äfven
Marias tårar att stanna. Hon ger mig rätt,
hon skämtar som jag och säger, att hon var
ett enfaldigt barn. Men när jag ser Maria
le, sätter jag glaset, som jag håller i min
hand, så hårdt mot bordet, att det splittras
i tusen bitar. Maria betraktar mig förvånad,
men säger intet, och jag skrattar med full
hals. Jag fruktar, att hon har upptäckt min
galenskap, och tvingar mig att vara munter
som aldrig förr. Förvåningen viker icke från
Marias blick. Men när hon går, säger hon
— jag vågar icke fråga, om hon skämtar —
»Hvad du har varit glad idag!«
Ja, jag är tokig. Kroppsligen fattas mig
intet. Min puls, som jag noga undersöker,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
