Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
Jag kan ju icke tvifla på Marias kärlek,
jag tviflar icke längre på min egen.
Och dock går jag skälfvande till vårt
möte. Ty min fråga, full af ångest, är denna:
Skola vi icke känna oss främmande för
hvarandra ?
Den Maria, jag reser ut för att finna, är
icke Maria från fordom. Det är icke samma
hänsynslöst förälskade barn, som i forna dagar
smög sig i mina armar, icke den muntra
städse villiga älskarinnan, min eröfring och
mitt byte — det är nog båda det ena och
det andra, men på samma gång något större
och högre, det, som kanske altid var
bakgrunden i hennes väsen, det, som jag trodde
mig förnimma, sista gången vi voro samman,
det, som ändå till sist blef min ensamma
tillbedjans madonnabild.
Och hon, skall väl hon känna igen mig?
Jag gör det ju knappast själf. Jag vann
henne under lek, jag tog henne med svärd i
hand. Alla dagar trådde vi samman så
glädtig en dans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
