Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nog hade ju Klara kunnat låta bli med
den artigheten, tänkte Gusta, men det var ju
bara ett oskyldigt skämt, hvaröfver det ej
lönade mödan att bry sin hjärna.
Notbåten, som Viklund lämnade vid
Vatu-kistan, sköt åter rask fart; roddarena kände på
sig, att tiden lidit förbi frukostdags, och det
sade dem magen, som i sådana fall hör till
märken, hvilka aldrig svika. De rodde ihärdigt
under tystnad.
Icke långt från hemstranden såg Blombärg
en båt komma emot dem. På roddtagen och
båtens tvärskurna akter kände han genast igen
Lindstedt, som troligen var på väg till
Kajhällen, „sitt näste", såsom folket kallade den.
— Hör hit Lindstedt, ropade han, har du
lust att på kvällsidan följa med till staden;
jag ämnar sälja litet strömming och köpa salt.
— Hvarför icke, blef svaret efter ett par
sekunders betänkande, när ska vi ge oss i väg?
— Sjutiden på eftermiddagen.
— Jag skall väl komma.
— Kom inte för sent, farväl!
Båtarna rodde förbi hvarandra, och
Blombärg styrde sin mot notställningen.
När den tunga, våta noten blifvit åter
upphissad och utbredd samt fångsten skiftad,
stego syskonen i sin ekstock och rodde bort.
Blombärg lofvade lämna bud, när de härnäst
skulle ut med noten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
