Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väncle sina ord såsom ett hvast spjut mot
angriparen. Ibland åter kunde ban gå bela
dagar omkring utan att säga ett ord; de som
kände till hans vana tilltalade honom ej, utan
läto honom vandra bäst ban gitte.
Och ingenting kom bort i hans fjät, det
hade ingen kunnat säga; aldrig tigde ban, och
alltid hade ban några penni att betala potäterna,
mjölken och brödet, som ban köpte.
Många gamla personer afundades
Lindstedt hans goda hälsa: köld, regn och stormar
tålde hans magra, brunbarkade kropp lika väl
som solsken och badstuvärme. Själf hade han
spått, att ban skulle lefva till sitt 72:dra år,
och då skulle man en sommarkväll finna honom
död i sin båt. Ingen hade han dock kunnat
förmå att afgifva löftet att binda liket under
tofterna samt borra båten i sänk. Lindstedt
ansåg, att vågorna borde vara en lika så god
hvilo-bädcl som en grop med tre alnar djup sand
öfver bröstet. En sådan sjöbegrafning skulle
icke häller besvära prästerna, hade ban
räknat ut.
Ja, nog var Lindstedt en underlig gubbe;
kanske också ban en gång sträfvat att komma
bättre upp i världen, men–—
Var det värkligen så farligt att krypa fram
ur hemknuten, om lusten lekte utåt världen?
Kanske.
Mor på Ryssholmen åtminstone tykte, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
