Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det var onödigt af Gusta att bråka med sådana
planer och skaffa sig onödigt hufvudbry. Hon
sade: „den som är slagen till slant, är slant och
kan aldrig bli en guldpenning". Och så
räknade hon upp namnen på den ena efter den
andra af grannarna. Alla lefde de nöjda hvar
på sin steniga udde, ock aldrig hörde man
någon af dem tala om annat än arbetet, maten,
kläderna och tobaken samt om
söndagsförmiddagen litet Guds ord. Det var ordentligt, som
det skulle vara. Hustrur hade de, och barn
kom det till världen, fast huru många som hälst.
Sådant var nu lifvet, och han kände, att
det kunde vara annorlunda. På de sista åren
hade han dock ej talt med mor om saken; den
förstod hon icke, och det var så ledsamt att
höra henne säga, att „kögfärdsdjäfvulen
regerade honom", „att han föraktade sin fars yrke"
eller andra liknande ord.
Kanske någon annan skulle förstå honom
bättre?
Hans tanke flög till Klara. Hon var så
glad och språksam och förstod lifvet ute i
världen; en sådan kvinna till hustru borde kunna
göra ett hem trefsamt. Men huru skulle hon
passa i en fiskarstuga eller ens vilja träda där
in? Det var en galenskap att tänka därpå, och
ändå gjorde han det.
Många gånger hade ju hans mor påmint
om att hemmet saknade en värdinna, men han
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>