Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det väl icke spår till vägar, och snön ligger
säkerligen upp med takbandet på edra låga stugor.
— Så farligt blir det dock icke, svarade
Blombärg och såg sig tankspridd kring; om
stugan är varm, alla friska och arbete finnes,
så vet man ej ordet af, förrän vårsolen putsar
backen ren från snö och sjön går upp.
— För den som är van vid det där lifvet,
kan det nog gå fort, men — — —
— — — en annan kan också vänja sig,
inföll G-usta raskt och såg upp på henne.
Hon bara skrattade, och det ljöd så
innerligt godt i hans öron.
— Skulle jungfru Klara vilja besvära sig
ned till min båt?
— Hvart gäller färden, sporde hon
nyfiken, ämnar Blombärg föra mig härifrån?
— Nej, var icke rädd, först måste vi som
alla andra gå i kyrkan och höra på prästen.
Kom nu, nej, vänta litet; jag springer förut.
Folket skulle kanske undra, om vi — — —
— Ja, jag förstår, Blombärg — eller kanske
får jag säga Gusta — går öfver ängen, och jag
vandrar ned längs tåget.
Hon nickade och de skildes åt, såsom det
blifvit öfverenskommet.
I detsamma började klockorna ringa, ocli
de spridda skarorna af kyrkbesökare drogo in
genom kyrkdörren. En och annan frågande
blick mötte den välklädda Klara, då hon en-
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
