Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men lian var dess ifrigare i att kasta gungan.
Flickorna märkte nog, att lian någonstädes
ifrån lyckats få sig ett glas starkt till bästa,
ty då han stundom satte sig ned, pratade han
dumheter och lät dem ej vara i fred.
— Ska’ inte Blombärgs Gusta komma och
gunga, ropade Ida Sofia; här finnes nog plats.
— Hva’ sku han tordas, skrek Hannes
hånande, han är ju altför gammal, och dessutom
sitter han och sörjer sin kärasta.
Flickorna häpnade, men icke dess mindre
hördes flere röster fråga:
— Hvem är hon?
— Det får man väl icke tala om, men nog
kan jag ändå säga, att det är Klara, hon som
nyss var här ute.
— Pass int’ språka skräp, utbrast Gusta
vresigt och steg fram till gungan.
— Skräp, hvasa? gaf du kanske icke åt
henne det blåa parasollet? Ser ni, hur han
blir röd!
— Åh tig du Hannes! Förrän du gick i
byxor, kunde jag kasta en gunga.
— Kasta i kapp med pojken, så få vi se,
hvem som är styfvare, inföll Lindstedt, hvilken
ej betviflade sin väns öfverlägsenhet.
— Jag är kanske redan så gammal, att det
icke lönar mödan för Hannes att besvära sig med
mig, sade Gusta och grep i ett af brädena, så att
gungan med en häftig skakning stannade.
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
