Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bräde, på hvilket han nyss stått, sträkte
honom i detsamma med blodigt hufvud till
marken. Gusta hoppade af, häjdade den ännu
häftigt svängande gungan och lyftade upp den
blödande ynglingen.
Det blef en stor uppståndelse, innan man
fått Hannes nödtorftigt förbunden och
nedburen till båten. Han återfick icke medvetandet,
utan låg fortfarande sanslös, då Gusta,
Lindstedt och hans syster en half timme senare
rodde honom till staden.
Det blef en tung färd.
Ingen annan än Gusta själf anklagade
denne för olyckan, men det var mer än
tillräck-kligt. Lindstedt försökte förgäfves att skingra
molnen öfver hans panna. Gusta sade till sig
själf, att han hade bort se, det Hannes varit
smått drucken och därför kunnat styra hvarken
tungan eller benen.
Roddarena aflämnade den sårade på
sjukhuset och reste hem.
Efter två veckor kom det bud, att Hannes
dött, och söndagen därefter reddes hans graf
på Sundom kyrkogård.
Begrafningsföljet sade sinsemellan: det var
bestämdt, att det så skulle gå.
Följande morgon gingo alla till sitt arbete
och sitt bröd, och i sommarsolens varma sken
förbleknade minnet af den föräldralösa, döda
ynglingen.
101
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
