Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klämmer så underligt om hjärtat, bara jag
tänker på den unga, raska karlen. Hedersam har
han alltid varit mot mig, gamla, usla notflarn.
Gubben steg upp och gick ned till sin
båt för att söka fram en liten segellapp, som i
hälgdagslag användes som näsduk. Då han
med den i handen stod i begrepp att öppna
stugudörren, stannade han plötsligt och
lyssnade. Med sin goda hörsel kunde han tydligt
urskilja, huru Rönn sade:
— Hvad skulle det vara för ondt, som gubben
Lindstedt gjort? Så långt jag mins har han
alltid varit hederlig och ärlig här i socken.
Lindstedt lutade hufvudet mot dörrposten,
och svetten steg fram på hans panna, då han
hörde Nyströmskan med dämpad, men tydlig
röst svara:
— De berättade i går uppe i kyrkbyn,
att Lindstedt för 40 år sedan i Åbo-trakten
fått 3 par spö för stöld; hör ni, go’ vänner,
spö för stöld! Hva’ menar ni?
Det vardt tyst i stugan, tyst som i djupet.
Sen sade husbonden allvarligt: Är pratet
sant, så rör det oss ej. Han har fått sitt straff,
och vi må minnas orden „Dömen icke, så
varden I icke dömda“.
Lindstedt hade hört alt.
Han reste sig med sänkt hufvud. Två
stora tårar droppade ned öfver hans väderbitna
kinder. Läpparna darrade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
