Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man säger att mina landsmän skåningarne äro
tröga, och att det fordras lång tid innan de
förmås att bortlägga gamla bruk och antaga nya.
Kan väl vara. Åtskilligt har dock äfven hos dem,
sedan min barndomstid, betydligt förändrats och
förbättrats. De forna byarne ha till stor del
försvunnit, och i deras ställe ser man enstaka
välbyggda gårdar strödda öfver de odlade fälten. Detta
är en följd af enskiftesdelningen, som pågick ännu
1806—1810.
Blott för några få år sedan voro dessa byar
ännu allmänna. De utgjorde merendels en lång rad,
stundom äfven en klunga af nära hvarandra
liggande, oftast illa byggda bondgårdar med
lerväggar och halmtak. Boningsstugan var låg, stundom
med lergolf, fönstren voro små, med små i bly
infattade rutor; derför var stugan vanligtvis skum.
Går-darne lågo i rad, med oftast hvar sin kålhage,
omgifven af en stengärdsgård, framför sig. Mellan
dessa gärdsgårdar var inkörseln till gården genom
en träport.
Utanför nämnda kålhagar långs hela byn var
den s. k. bygatan, en icke stenlagd, men dock
merendels torr allmänning, der en väg framgick och
der ungdomen samlades söndagseftermiddagarne och
hade sina lekar. Utanför bygatan låg den s. k.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
