Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
röd sand; således samma Halländska karakter som
vi förut omtalat.
Vid inkörseln till Falkenberg far man öfver en
vacker stenbro med fem hvälfda bro-kar öfver den
forsande strömmen, som nedanför bron långsamt
och bred flyter ned i hafvet. Man är således nu
i Falkenberg, men nästan utan att märka, att
man är i en stad. Gatorna äro smala och
besvärliga, omgifna af trähus med halmtak och
kors-verkshus med tegeltak. Rådhuset, det minsta i
sitt slag, som jag sett, är timradt, försedt med
tegeltak och några små fönster med likaledes små
rutor.
Laxfisket i ån drifves här på samma sätt som
vid Halmstad, men liksom der hade laxgården blifvit
förstörd under islossningstiden. Mellan Falkenberg
och Morup sågs för första gången i år en stork
(Cico7na alba); han stod inne i en by på ett
topp-hugget träd, der han har sitt bo, det nordligaste
storkbo i Skandinavien.
Från Falkenberg genom Morup till Warberg
är marken af halländsk beskaffenhet. I Morup var
gästgifvaregården ovanligt god. Vägen går ej långt
från hafvet, öfver hvilket man har en vidsträckt
utsigt. Solen stod klar på himlen och kastade sina
strålar på den blåa hafsstrimman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
