Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
banad väg och andades den härliga landtluften.
Denna höstafton, då min väg gick genom
skogar, återkallade så outsägligt lifligt i mitt minne
mina barndomsdagar, då jag ensam i naturens sköte
irrade omkring i skog och på fält (min faders
gård låg i en skog, skild från andra gårdar) och
då underliga aningar om en bättre verld, ett högre
lif, om gudomens tillvaro i tingen m. m. som
orediga hvirflar visade sig för min fantasi; dessa
höstaftnar, då himlen, lugn, blid och molnfri, tycktes
mig omfamna jorden, då aspens brandgula löf från
sin gren prasslande föllo vid mina fötter. Hösten
har alltid tilltalat mig mer än våren. Den nyfödda
våren springer fram som en yr tärna — allt är lif,
eld och triumf. Hösten deremot är trånande och
blek; öfver dess anlete hvilar djupt allvar. Vi jollra
med den förra, men vi hysa kärlek för den senare.
Då jag tidigt följande morgon kom ut, var
marken betäckt med rimfrost, och kall dimma
simmade öfver myr och skog. Orrarne kuttrade från
grantopparne. Isen som täckte vattnet var mer
än en linea tjock.
Åter steg jag till häst och fortsatte färden.
Vägen gick bland skogrika kullar och tarfliga åkrar;
hus lågo här och der vid vägen. Jag kom upp på
en kulle och såg plötsligt under fötterna Hjelosen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
