Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Plötsligt kände vi vår båt stöta på grund; ett
stycke framför oss låg stranden. Vi vadade i land.
Stället var skogbeväxt; inne mellan träden skymtade
vi ett tändt ljus och lyckades i mörkret trefva oss
dit. Der bodde en torpare och hos honom fingo
vi ligga öfver natten, jag på en träbänk och
kar-larne på golfvet. Det var märkligt att se, hur min
hund vid detta tillfälle, mot all vana, betedde sig.
Han tyckte sannolikt att jag kunde vara i fara i
en så vild trakt, ensam, blott omgifven af dessa
främmande karlar, ty sä snart jag hade lagt mig,
kröp han upp och lade sig vid mitt hufvud och
blef liggande der hela natten med vidöppna ögon,
skarpt fästade på min omgifning.
Följande morgon skaffade man en häst för
mig och en for mina saker, så att jag kunde
fortsätta resan in i Sverge och nedåt Dalarne. Så
lemnade jag nu Norge, der jag tillbringat fem så
angenäma månader, der jag åtnjutit så mycken
gästfrihet och h var ifrån jag nu hemförde så månget
behagligt och kärt minne.
I Dalarne gick min väg förbi Rumla prestgård,
der jag tillbringade en oförgätlig dag hos den
älskvärde skalden Franzén, författaren till det
odödliga skaldestycket Menniskans Anlete. Derifrån fort-
sattes färden till Stockholm, hvarifrån jag snart gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
