Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
att skriva teodicéer, »försvarsskrifter för Gud».
Man skulle hava försökt rättfärdiga Guds vägar,
trots den ohyggliga katastrofen. Nu skedde det ej.
Varför? Vår tids människor hava fått en starkare och
mer omedelbar känsla av naturens lagbundenhet.
Men när man nu — i enlighet med Jesu antydan i
Lukas 13 — icke uppställer den gamla
mäster-frågan: »Vad gav Gud rätt eller anledning att göra
eller tillåta något sådant», finns det möjligen också
en religiös grund — jämte förtrogenheten med
naturens lagbundenhet. Vi hava lärt oss att tänka
högre om Giuds vägar, än att vi skulle kunna
utstaka dem. Vi hålla oss fast i tron vid Guds
trofasthet. Ty vårt liv hänger därpå. »Herre, när jag
haver dig» ... Vi kunna ej annat. Men vi hava
kommit ifrån anspråket att försvara Gud. Att förstå
är att härska. K/unde vi med vår tanke bestämma
och klargöra Guds vägar, så vore han icke längre
vår Gud. Vi ha kanske även lärt oss något bättre
inse, huru omöjligt det är att tolka vad som för en
annan människa är lycka eller olycka och vad som
för osfs själva är lycka och olycka. Vi ha kanske
fullt upp att göra med att för oss själva hämta
maning och varning av vad som sker. Och vi finna
mer kristendom i varje verksam barmhärtighet än
i försöken att vara Guds advokat.
Alltnog, en modärnt tänkande människa kommer
en dag och säger. »Under den obönhörliga och
hjärtlösa ordning, som är tillvarons väsen, har även
Jesus stått. Han har lidit av den i allt skeendes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
