Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Christopher YVillibuld, dcu äldste af sju syskon, erhöll sä pass god uppfostran som
hans föräldrars villkor niedgåfvo. Fadren bylte flera gånger om Ijcust, flyttade i följd
deraf från en orl till eu annan och kunde icke myckel inverka på sonens andliga
utveckling. Mellan åren 1726 och 1732 upptogs gossen i en bättre skola uti den lilla
stadeu Kom m o la u *) och som han redan då visade mycken talang för musik leinnades
honom någon undervisning i klaver- och orgelspeluing. Flyttad med sina föräldrar
från Koramoluu till Prag, måsle den unge Christopher lidigt uog sjelf sörja för sin
utkomst, enär hans far med sin talrika familj icke längre kunde ge honom något
betydligare understöd, och han förskaffade sig det nödvändigaste medelst lektioners gifvande
i sång och på violoncell, samt sjöng och spelade derjemte mot betalning i åtskilliga kyrkor,
hvarförutau han under ferierna reste omkring i byarne och spelade för bönderna, hvilka
derför visade honom sin erkänsla medelst diverse ”natura-preslalioner.”
Ar 1736 företog han en resa till Wieu och blef, på rekommendation af den
furstliga familjen Lobkowitz, antagen som kammarmusikus hos en Italiensk furste, Mc/zi,
hvilken han åtföljde till Milano, ilär började han allvarligen studera musiken och
använde flera år på utbildandet af en talang, som dittills varit nästan alldeles öfverlåten
åt slumpen. Hans lärare blcf eu af dcu tidens mest berömde tonkonstnärer, Giovanni
Battista San Marti ni. ;
Fem år efter sin ankomst till Milano erhöll han beställning af en opera för
der-varande theater och så framträdde hans första theaterverk ”Arlaserse,” som genast samma
år (1741) uppfördes och anslog till den grad alt componislen från flera håll fick
emot-taga nya beställningar, genom livilkas lyckade fullgöraude han förvårfvade både rykte
och materiela fördelar.
Den unge tonsättaren var ganska flitig och skapade inom kort tid ett betydligt
antal operor. Så sk ref han uuder de följande fyra eller fem åren operorna
rDemo-foonte,” ”Siface" och "Fedra” för Milano, "Dcmetrio” och ”Ipennuestra” för Venedig,
"Artamene" för Cremona samt ”Alessandro nelP Indic” för Turin, genom hvilka arbeten
hans namn blef bekant öfver hela Italien. Nu emotlog han cu inbjudning från lord
Middlesex, direktör för operan i London, alt som componist för Haymarkcl-thealern
anställas uti nämnde stad, dit han också år 1745 begaf sig öfver Paris. Följande
året uppfördes i Englands hufvudslad hans opera nLa caduta de’ Giganti,” (Giganternas
störtande), hvilken likväl gjorde föga lycka, en motgång som äfven trallade hans i
påföljde Mars upptagna, förr omnämnda, opera ”Artamene.” Engländarne kunde icke rätt
införlilva sig med Glucks musik,**) också dröjde han ej länge hos dem, utan mottog
vid slutet af år 1746 eu honom vid det kurfurstliga kapellet i Dresden erbjuden plats,
den han likväl också innan kort musle lemna lör ordnandet af uågra familjangelägen-
*) Får denna uppgift antagas såsoin säker, är också gifvet att Glucks födelseår icke kunnat vara,
såsom Brendel uppgifver, 1700.
**) Månne moa alltför, mycket misstar sig om mao, åtminstone till någon del, ger Handel skulden
dertil t ? Som bekant är, var ban ej någoa väu af Gluck, utau yttrade sig många gånger ej blott
med ringaktning, utao med verklig plumphet om dennes arbeten; och ett omdöme i musikvag
af en sådan mao som Hundel var för Engländarne nära på detsamma som eo Vox Dei.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
