Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26 januari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
ELIN WÄGNER
lagt, men isen var full av svarta vakar, som bildade
en underbar ornamentik i svart och vitt med all
tjusningen därtill av rinnande vatten, som bryter upp
mot vår. Från Långholmsbron, tänk, att jag står på
bron mellan det förvitliga och oförvitliga livet, ser
man genom pilträdens grenar stadens spiror mot en
aura av konstgjort ljus.
När jag gick hemåt, gjorde jag en upptäckt. Det
ligger en lång rad av svarta pråmar vid kajen. En av
dem var bebodd. Det stod gnistor ur dess smala
plåtskorsten. Detta syntes mig spännande, jag gick
närmare och upptäckte utanför en kabyss, stor som ett
klädskåp, en ung kvinnas silhuett. Hon stod där och
spanade med handen över ögonen och mycket riktigt,
där kom en man lunkande utefter kajen.
Redan innan han ännu hunnit äntra stegen, som
utgjorde entrén till hans hem, ropade hon: fann du
honom? Hennes röst nådde icke långt, den var hes
och rå som man ju kunde vänta med en sådan bostad.
Mannen harklade och spottade och prövade att klara
strupen på alla möjliga sätt.
— Inte så mycket som svansen, kom det slutligen
fram i en hes viskning. Därpå gingo de in och slogo
dörren igen om sig. Strax därpå mötte jag en katt
och sade åt honom, att han var väntad hemma. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
