Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7 februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
ELIN WÄGNER
just något för mig, som ändå hamnat i det orimliga.
Men samtidigt var det en viss spänning i att jag skulle
få tala med en människa, som icke hade någon
förutfattad mening om mig, mer än han väl hade om
fruntimmer i allmänhet. Nu skulle det bli roligt att
se, om jag skulle få bukt med honom, som jag förr
så ofta fått bukt med folk, även mig själv, när jag
ville.
Så kom prästen in, han var en vänlig, världslig,
trött man i kavaj och mustascher. Han bad om ursäkt
att jag fått vänta, men han hade varit på skidtur och
måst byta kläder. Barnen hade idrottslov i dag, se,
och när de befallde att pappa skulle med ut, så var
det ingenting annat att göra än att lyda, hur mycket
arbete man än hade. Jag förstod, att de voro mäktiga
väsen, dessa barn, på det öronbedövande larm de
förde i rummet intill. Men det sade jag icke, utan
figurerade artigt mot honom och bad i min tur om
ursäkt för att jag sökte honom på privattid.
Han svarade, att det var han så van vid, men var
det inte ett yngre fruntimmer med också?
— Jo, sade jag, och det är hennes talan jag för,
medan hon sitter i hallen. Varpå jag förklarade
anledningen till mitt besök. Han rodnade och såg illa
berörd ut. Fröken Lindströms son Rudolf, jaså Roald,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
