Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7 februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATTEN TILL SÖNDAG
41
teriserade han det kanske som lust att driva med
honom.
— Tänk efter, fru Andersson, sade han med en
suck, skulle det spela någon roll ifall Gud vill, och
det vill han, ta sig an Roald Lundqvists själ, om jag
glömt ösa lite vatten på honom? Ifall jag skulle ha
glömt det, vilket jag inte har.
Nu var det min tur att svälja ner en stor förvåning,
han såg det och blev visst lite rädd för att ha försagt
sig, det kunde ju komma fram nånstans dit det inte
skulle. Han tillade: — Dopet är befallt av Kristus, och
jag har döpt många tusen, så nog har jag åtlytt den
befallningen. Men inte är jag så högfärdig att jag
tror (nu hade han åter glömt att vara rädd och var
blott uppriktig) att jag behövs för människornas
gemenskap med Gud. Fru Andersson undrar då,
varför jag skall sitta i den här eleganta boställsvåningen
och dra lön. För det första har jag inte önskat att
den skulle vara så fin, det har den blivit för att vi
skulle gå om Maria och Katarina församlingar i
tävlan om det finaste församlingshuset. Och för det
andra, så vet jag det inte ur evighetssynpunkt sett,
men det finns ju andra synpunkter. Jag fyller mina
skyldigheter. Jag döper och jag viger folk, men inte
mer än en gång för varje. Jag viger inte frånskilda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
