Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15 februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATTEN TILL SÖNDAG
47
Men det var inte bara misskund, hon kunde också
böta det nerfläckade. Hon står för mig som den
klaraste motsats till alla dem, som genom hela livet sätta
fläckar på kläder och folk.
— Jag förstår, att mamsell kan ta ut fläcken,
sade jag.
— Jag ska försöka, sade hon. Det här är nästan
den svåraste fläck jag har haft, men det är ju gott tyg.
När jag kom igen för att hämta min klänning,
fann jag den så fräsch som på bröllopsdagens morgon.
Och underbarast av allt, där fläcken varit, hade sidenet
återfått sin glans, inte blott vitheten. Det var ett
trolleri, och jag frågade, om hon kunde trolla.
— Ja, det kan vi ju säga, smålog gumman.
— Kan inte mamsell tala om, hur mamsell bär
sig åt?
— Det skall väl vara några mysterier kvar för en
liten fru, sade hon.
Jag gick hem med klänningen, men jag var så
imponerad, att jag aldrig mer nändes ta på mig den,
dessutom blev jag strax därpå i grossess.
Sedan bar jag i många år till den gumman mina
och mitt huses kläder både med fest- och
vardagsfläckar på. Vi blevo goda vänner, ehuru jag så
småningom slutade upp att tycka att mysteriet var något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
