Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15 februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
ELIN WÄGNER
mysterium. En dag gick jag så långt i förnekelse
därav, att jag försökte gno bort några fläckar själv.
De försvunno också, men då de snart kommo upp
igen, fick jag gå en canossagång till det lilla huset.
Jag sade ingenting om mina tidigare försök, men
gumman såg det förstås genast.
— Gå hem med den här fracken, frun, sade hon,
den kan jag inte göra något åt.
— Det kan mamsell Svensson visst, sade jag stött.
— Jo, jag kunde nog få bort fläckarna för en tid,
sade hon, men de skulle komma igen. För frun har
gnidit in dem, och då är det ingen vån.
Nästa gång jag kom, sade jag: — Det är då inga
spökfläckar på den här klänningen, och sen blev
spök-fläckar ett vanligt uttryck mellan oss.
Under sitt sista levnadsår tog hon inte bort några
fläckar. Jag kunde inte finna mig i att hon slutat bry
sig om mina fläckar, som hon intresserat sig för i
femton år. Jag kom igen en och två och tre gånger,
men hon värjde sig med sina en gång så barmhärtiga
händer för alla fläckiga kläder. Lära ut sin konst,
kunde hon inte, den försvann med henne.
Sista sommaren hon levde, hade vi fyra krigsbarn
på vårt lantställe. De tre yngsta var det bara glädje
med, den äldste, en yngling på sjutton år, kunde inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
