Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15 februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATTEN TILL SÖNDAG
49
förlika sig med sin tillvaro, varför visste vi inte, då han
hade sin frihet och alla voro snälla mot honom utan
fjäsk eller överdrift. Vi tänkte, att han var för gammal
att ta emot gästfrihet av främlingar med samma
trygga, obekymrade fröjd som de små.
En dag kom ett brev från hans förmyndare och
slog ned som en bomb. I detta låg ett brev från den
unge mannen själv till samme förmyndare, och det
upprörde min man så att han fick ett hj ärtanfall. Det
fick inte jag, men jag satt där som en dåre och gapade,
när jag läste hans skildring av sin dag.
Han fick gno från morgon till kväll, borsta skor,
bära vatten, hugga ved, rensa trädgårdsland, och
maten var inte vidare kraftig eller riklig i förhållande
till arbetet. Han var en oavlönad sommardräng och
ville bara tala om det, ifall förmyndaren skulle undra,
när han kom hem, varför han ingenstans kommit med
sina studier. Om nätterna kunde han ju ha läst, ty
ingen kunde sova i detta förfärliga svenska
sommarljus. Men då hostade han så mycket.
Min man ville genast ställa honom till rätta, men
han var för klen, han kunde bli upprörd och dö,
och det var pojken ju inte värd. Så att vi beslöto att
ingenting alls säga till missdådaren, förrän vi lugnat
oss litet, men han måste ha sett brevet och anat sig
4. — Wägner, Natten till söndag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
