Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15 februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
ELIN WÄGNER
till resten på min uppsyn, ty då jag gick ut i
trädgården mot aftonen, följde han efter, gensköt mig,
ställde sig mitt i min väg och sade: — Ni tror förstås
att jag är ett vidunder av otacksamhet. Får jag försöka
förklara för er, varför jag skrev som jag gjorde?
Förklaringen var ganska egendomlig. Han blygdes
över att vara föremål för välgörenhet och led av att
förmyndare och vänner i hemlandet skulle se ner på
honom för det. Och då fick han infallet att framställa
sig för dem som en, som med hårt arbete förtjänade
vad han fick och mer till, det gav honom en slags
upprättelse. Han medgav på min fråga, att det varit
mindre ömkligt om han försökt att verkligen göra
någon nytta och så betala av sin tacksamhetsskuld.
Men han orkade inte annat än i fantasien göra det.
— Men hur ska ni förstå det här, min fru, som
inte anar något om hur det är att vara från ett
besegrat land eller att ha varit hungrig och ledsen hela
sin uppväxt. Han förstod, att vi måste ju tycka att han
var en lump, och nu ville han bort.
Med detsamma var jag inte ond längre, och nu
sårade det honom, att man förstod honom, lät vara
och översåg som med en barnunges dumheter. Han
lade sig på knä och bad mig verkligen vara ond, det
skulle ändå betytt, att jag tillräknade honom, att jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
